En gammal favorit

June 25, 2012, 9:59 am

≫ Next: Gamla gardiner

≪ Previous: Sommarläsning

$

0

0

Metta Charlotta Fock Ridderbielkes broderade klagoskrift, som jag skrev om HÄR för några dagar sedan, har jag känt till ”jättelänge”. Och, oj, vad jag har funderat på var jag först hörde talas om broderiet. Svaret fick jag i en kommentar till inlägget av Britta Johansson. (Hennes mycket inspirerande blogg Korsstygnsbolaget finns HÄR.)

I 24 år har Metta Charlottas märkliga korsstygnsbroderi då och då dykt upp ur mitt minne!  Jag läste om det i boken  Levande Textil, Svenska Turistföreningens årsbok 1988, i en text av Uuve Snidare med titeln Brodera för livet. 

Levande Textil är verkligen fortfarande en mycket läsvärd bok, som tar upp det stora ämnet textil ur en mängd olika aspekter. Inga Wintzell skriver om stickningstraditioner i Sverige. I artikeln Sjuhäradsbygden, tygriket ger oss Mona Larsson en historik kring textilindustrins framväxt och nedläggning i Borås. I Elsa Magnussons artikel Traditioner och mode möter vi formgivaren Barbro Grytnäs. Allan T Nilsson berättar om ett nästan utdött textilt hantverk, repslageri. Ja, det var bara några exempel på innehållet.

Boken hör hemma i varje textilintresserad persons bokhylla! Man brukar kunna hitta den på Myrorna eller antikvariat och förstås på nätet. Just nu finns det nästan 100 exemplar med priser mellan 15 och 120 kr på Bokbörsen, titta HÄR.

---

Gamla gardiner

August 28, 2012, 4:00 am

≫ Next: Oomph finns på frimärke!

≪ Previous: En gammal favorit

$

0

0

Bortåt 60 år, från 1950-talet, ser de här gardinerna ut att vara. Sköra av ålder och ljusets påverkan hänger de kvar i ett par små kontorsrum vid Stripa gruva, nedlagd i mitten av 1970-talet.  Fina mönster och färger! (Läs om Stripa HÄR.)

Oomph finns på frimärke!

September 5, 2012, 11:00 pm

≫ Next: Textila bilder från 1930-talet

≪ Previous: Gamla gardiner

$

0

0

Mitt favorittyg finns på frimärke! Oomph, Viola Gråstens tyg från 1952, är ett av fem motiv på frimärkshäftet ”Textil konst” som Posten gav ut för ett par veckor sedan. Oomph trycks numera av Ljungbergs Textil, se HÄR. Jag måste nog göra slag i saken och köpa en bit Oomph! Men vilken färg ska jag välja och vad ska jag ha tyget till? Titta på och njuta av, räcker det?

Ett broderi av Teresa Oscarsson med galopperande hästar finns på ett annat av frimärkena. Teresa Oscarsson broderar korsstygn, men på ett helt annat sätt vi är vana att se korsstygn. Titta HÄR på hennes hemsida! 

Övriga frimärksmotiv är vävnader, ”Juniblomster” av Märta Måås Fjetterström och två vävar tillverkade på HV Ateljé, formgivna av Lennart Rohde respektive Laris Strunke.

Textila bilder från 1930-talet

September 17, 2012, 11:00 pm

≫ Next: Papper och stygn

≪ Previous: Oomph finns på frimärke!

$

0

0

De här charmiga bilderna finns hos min vän keramikern Moa. Hon har fått dem efter en nu avliden släkting, född 1924. Släktingen bodde i Gårdsjö i Västergötland. Moa har hennes dagböcker och någon gång i mitten eller slutet av 1930-talet finns en notering i dagboken om att hon har fått en tavla av ”tant Ward”. Moa tolkar namnet som Ward, men är lite osäker. Kanske är det en av de här bilderna som avses.

Är det någon som känner igen bilderna? Eller har sett något liknande? Eller vet något om ”tant Ward”?

Motiven är uppbyggda av olika tyger som är limmade på en bakgrund. Konturerna består av en tunn svart tråd. Tavlorna har en smal brun träram, men är inte glasade.

Visst är de söta, flickorna som gungar högt i det blå och den lilla tösen i någon sorts folkdräkt!

Papper och stygn

January 13, 2013, 3:41 am

≫ Next: Vinterspår

≪ Previous: Textila bilder från 1930-talet

$

0

0

Stygn kan användas till mycket, till exempel till att foga samman papper till böcker. Skicklig på detta är bokbindare Lena Hällzon. Hennes stora hantverkskunnande och öga för estetik kan man se just nu (t o m 2013-02-06) i utställningen ”Skrivboksobjekt” hos Konsthantverkarna i Örebro.

Många av böckerna är klädda med papper som Lena marmorerat, en konst i sig! Andra böcker har pärmar av återbruksmaterial som plåt, gummi, eller, som i de små miniböckerna, tablettaskar.

En av Lenas böcker kan man snart se på Nobelmuseet i Stockholm. Varje år bjuder Nobelstiftelsen in bokbindare att göra en specialinbindning av en bok av nobelpristagaren i litteratur. Den 16 februari öppnar en utställning med inbindningar av Tomas Tranströmers böcker. Cirka 100 bokbindare från hela världen deltar i utställningen och Lenas bok är en av tio som har fått en specialutmärkelse av juryn. 

Läs mer om utställningen i Örebro HÄR, i en recension av Åsa Jonsén.

Titta också HÄR på Lenas blogg. Där finns mer om utställningen, om bokbinderi i allmänhet och om renoveringen av ett gammalt hus som håller på att bli ny verkstad och bostad.

Vinterspår

February 3, 2013, 7:00 am

≫ Next: Den som sig i leken ger…

≪ Previous: Papper och stygn

$

0

0

Löa, Stripa, Spannarboda och Finnåker har jag besökt nu i helgen. Det var dags för årets upplaga av kulturprojektet Vinterspår, alltid första helgen i februari. Runt om i Lindesbergs kommun har man kunnat se utställningar, lyssna till konserter och kunnat träffa kulturutövare inom bild, slöjd, konsthantverk, sång, musik, foto, dikt, berättande. I år deltog jag inte på något annat sätt än som besökare. Trevligt och inspirerande!

I Löa bygdegård fanns en lärorik liten utställning om ull. I korgen ligger lockig ull och pinnar som kan användas till att spinna garn.

Madeleine spinner med pinne mot låret.

Här är Anitas spinnrock i full gång i Finnåker. Av Anita köpte jag ett par hekto naturbrunt garn av lammull, som ska bli ett par varma vantar.

Den som sig i leken ger…

February 19, 2013, 10:09 pm

≫ Next: Skicklighet i konstruktion och hantverk

≪ Previous: Vinterspår

$

0

0

Häromdagen kom ett brev från USA, innehållande en liten skissbok. Jag har nämligen gett mig in i något som jag inte känner mig riktigt bekväm med. Jag har anmält mig till The Sketchbook Project.

32 tomma sidor ska fyllas med ”stories, memories, observations….and, well bullshit”. När det är gjort ska boken skickas tillbaka till New York för att sedan visas på utställningar i Memphis, St Louis och Indianapolis. Därefter hamnar den i skissboksamlingen på Brooklyn Art Library.

Det är väl bara att sätta igång.

Skicklighet i konstruktion och hantverk

March 20, 2013, 5:08 am

≫ Next: Mer från Konstfack

≪ Previous: Den som sig i leken ger…

$

0

0

Igår åkte jag ut till Örebro Universitet för att se en utställning med kläder av Linda Öhrn-McDaniel i konsthallen på Musikhögskolan.

Linda, ursprungligen från Örebro, är professor vid Kent State University, Ohio där hon undervisar i modedesign med fokus på mönsterkonstruktion, drapering, sömnad och maskinstickning. Spännande, intressant och inspirerande är det att se hennes enorma skicklighet i konstruktion och textila hantverk. Intresset för återbruk syns i en del av plaggen, liksom hennes utforskande av maskor. Till klänningen på den översta bilden har hon använt tygrester i siden från tidigare projekt och klippt snedremsor som sytts fast på ett bottentyg.

Klänningen är sydd i remsor av begagnade herrskjortor. Remsorna är hopflätade som stickade maskor.

Jackan är också sydd i remsor. I passpoaler mellan remsorna ligger snoddar som dras upp och bildar maskor.

Imorgon, torsdag 21 april, föreläser Linda Öhrn-McDaniel i Musikhögskolans konsertsal. Utställningen pågår tom 2013-04-17. Läs mer HÄR.

---

Mer från Konstfack

March 22, 2013, 11:25 am

≫ Next: Kolla taket!

≪ Previous: Skicklighet i konstruktion och hantverk

$

0

0

Det pågick ytterligare en textilutställning på Konstfack när jag var där igår. Tolv studenter på Textil visade sina projekt med tygtryck, mitt i processen. Det var intressant att se hur de befann sig i olika stadier och hade olika inriktning. Någon hade experimenterat med serier av färgblandningar, andra provade sig fram med former eller var mer inriktade på produktutveckling.

Översta bilden visar tryck av Eleonor Falkenberg.

Lisa Nilsson har tryckt tygerna ovan. Victoria Cleverby visade sin projektpärm med inspirationsbilder och egna tryck.

Kolla taket!

March 24, 2013, 12:15 am

≫ Next: Fräscha tryckta tyger

≪ Previous: Mer från Konstfack

$

0

0

Ett frodigt blommande tak av konstgjorda växter möts man av i trappen ner till Emmaus vintagebutik, Peter Myndes Backe 8, T-bana Slussen i Stockholm.

Fräscha tryckta tyger

April 23, 2013, 11:00 pm

≫ Next: En totalupplevelse med sticktema

≪ Previous: Kolla taket!

$

0

0

Marimekko, Finalyson, Iittala, Artek – alla de kända finska designföretagen har butiker i centrala Helsingfors. Men det finns mer än så att se. Under mitt enda dygn försökte jag hinna så mycket som möjligt och hamnade till exempel i en trevlig liten butik med fräscha tryckta tyger. Kauniste drivs gemensamt av sju unga designers. En del tyger är handtryckta av formgivarna själva, andra trycks i Baltikum. Riktigt fina mönster, men som vanligt hade jag svårt att bestämma om jag behövde något, så inget tyg följde med hem. Nu i efterhand kan jag konstatera att tyget med fåglar hade passat bra som draperi i hallen. Se mer HÄR.

 

TIll Kauniste hittade jag tack vare en utmärkt karta som fanns på hotellet, Design District Helsinki, med butiker, gallerier, museer, antikviteter, mm. HÄR finns en hemsida att studera för den som har tänkt ta en tur till andra sidan Östersjön.

En totalupplevelse med sticktema

April 27, 2013, 11:00 pm

≫ Next: Skissboken är på väg!

≪ Previous: Fräscha tryckta tyger

$

0

0

I fredags såg jag Knitting Peace, en fantastisk föreställning av Cirkus Cirkör med stickning och garn som tema. En grupp på sju personer, fem akrobater och två musiker, gav oss i publiken en enastående totalupplevelse. Hur kan man balansera på stora rullande ”garnnystan” och samtidigt utföra komplicerade akrobatiska rörelser? Eller hänga högt upp i luften i en ring och använda sin kropp på ett avancerat och graciöst sätt?

Under 1 1/2 timme blandades snabb, häftig akrobatik med mer stillsamma och eftertänksamma inslag, hela tiden ackompanjerat av intressant och spännande musik. Jag saknade kanske en sammanhållande berättelse och ibland kändes sticktemat lite påklistrat, men det kan jag acceptera eftersom det ändå var så bra. 

Se föreställningen om du har möjlighet! HÄR finns turnéschemat.  

Bilderna är pressbilder lånade från Cirkus Cirkörs hemsida, foto Mats Bäcker.

Skissboken är på väg!

May 14, 2013, 8:05 am

≫ Next: Det här med kvalité och hållbarhet…

≪ Previous: En totalupplevelse med sticktema

$

0

0

Skissboken är postad och på väg tillbaka till Brooklyn Art Library i New York för att sedan visas på utställningar i Memphis, St Louis och Indianapolis. Läs mer HÄR och HÄR.

Det här med kvalité och hållbarhet…

June 1, 2013, 7:54 am

≫ Next: Boktips

≪ Previous: Skissboken är på väg!

$

0

0

I år var det inte många dagar mellan vinterjacka och ingen jacka. Några gånger fick jag i alla fall användning för min parkas av märket Hettemarks, en gång välkänd tillverkare av kappor och jackor av hög kvalité. Parkasen har jag haft länge. Den är köpt på rea på Domus i Eskilstuna i början av 1970-talet. Knapparna har bytts ut, de var spruckna och sköra, och ibland har jackan fått vila någon säsong i garderoben. Men jag har aldrig haft en tanke på att göra mig av med den. Den håller fortfarande, modellen är tidlös och material och utförande är av högsta kvalitet. 

För mig är Hettemarks förknippat med Enköping och jag trodde att fabrikatet försvann när tillverkningen lades ner där. Jag googlade för att hitta lite historik om fabriken och upptäckte att kappor och jackor fortfarande tillverkas under namnet Hettemarks, nu med bas i Ängelholm. Men det framgår inte av företagets hemsida om sömnaden sker där. Någon som vet?

 Och det här med trasmattor…

Mina en gång mörkblå hallmattor har jag visat här en gång tidigare. Jag vävde dem i slutet av 1970-talet och sedan dess har de legat alldeles innanför ytterdörren, utsatta för slitage och smuts från ytterskor. Mattorna slets och åldrades med värdighet. De försågs med nya tygkanter några gånger och nya varptrådar träddes i där de gamla gått av. Men för ett tag sedan konstaterade jag att det inte var stor idé att laga mer, mattorna var alldeles för slitna och sköra. Det fanns inte tid att väva nya mattor, så i stället köpte jag ett par plastmattor. Vi har kanske varit oförsiktiga, men så här såg en av dem ut redan efter några veckor. Och till skillnad mot rejäla trasmattor är det inte lätt att laga den här mattan på ett snyggt och hållbart sätt.

Boktips

June 23, 2013, 11:00 pm

≫ Next: Åk till Eskilstuna!

≪ Previous: Det här med kvalité och hållbarhet…

$

0

0

Textilproduktionen flyttas hela tiden dit arbetskraften är billigast. I början av 1970-talet försvann den svenska textilindustrin till bl a Portugal. Nu är det Bangladesh som gäller, med ofta vidriga förhållanden för textilarbetarna. Helena Thorfinns roman Innan floden tar oss är en initierad, spännande och tankeväckande skildring av hur livet kan se ut i Bangladesh, för utländska diplomater och affärsmän, för dem som ingår i strömmen av migranter från landsbygd till stad och för dem som producerar vårt överflöd av kläder.

---

Åk till Eskilstuna!

June 29, 2013, 11:00 pm

≫ Next: Mer från vinden

≪ Previous: Boktips

$

0

0

Gör ett besök på Eskilstuna Stadsmuseum i sommar! Där visas två sevärda textilutställningar t o m 2013-08-25. HÄR finns öppettider och annan information.

Hela 92 broderier på temat Berättande broderi  kan man se i en utställning producerad av Täcklebo Broderiakademi. Föreningen fyller 20 år i år och det firar man bl a med den här utställningen. De drygt 1.000 medlemmarna bjöds in att delta och 92 medlemmar, spridda över hela landet, skickade in broderier. Läs mer HÄR. En fin bok med samtliga broderier och brodösernas berättelser i text har också getts ut. Alla medlemmar har fått boken med posten och den kan även köpas i utställningen eller via Broderiakademins hemsida. Bilden visar en detalj av broderiet ”Den trakiska katten” av Kristina Blixt.

Liv, kärlek, sorg och kaffebröd  är namnet Stadsmuseets andra utställning, där 42 kvinnor deltar. Gamla fåtöljer från 1940- och 50-talen har utsmyckats och gjorts om i svart, rött, respektive vitt för att berätta historier från förr och nu. En annan del av utställningen visar textiltryck med olika kannor. Så här säger projektledaren AnnMargret Johansson Pettersson:

”Jag ville dela upp i tre rum där de vita fåtöljerna skulle få tala om liv, lyckan, de oskyldiga, de vackra, det sköra, det kalla. Rummet med röda fåtöljer, skulle handla om kärlek, glöden, smärta, blommor, vinet, passionen. De svarta fåtöljerna skulle berätta om sorgen, besvikelsen, död, tårar. Det rum med Tidlösa kannorna skulle handla om livets bakelse och kaffebröd, att trots alla motgångar så står vi ofta starka med kaffebrödet…”

Nedan detaljer av tre fåtöljer, svart: Inger Hahn Redin, vitt: Christina Lindblom, rött: Åsa Forsgren. Besök utställningen och se detaljerna i sina sammanhang!

Mer från vinden

August 4, 2013, 11:00 pm

≫ Next: Människans viktigaste uppfinning?

≪ Previous: Åk till Eskilstuna!

$

0

0

Allt möjligt hittar jag när jag röjer på vinden, till exempel en kasse med knyppelpinnetrassel. Var har jag fått allt detta ifrån? Jag som aldrig har haft tålamod att komma så mycket längre än till nybörjarspetsen ”udd och stad”. 

Två skokartonger med sugrör! Olika typer av halmmobiler har jag gjort och också haft några prova-på-kvällar. Har man inte halm, så kan man ju använda sugrör. Och när man är mitt inne i något så är det lätt gjort att köpa på sig en massa material när man hittar till bra pris.

Och så en nästan färdig maschma (en liten påse för sytillbehör). Den hade jag totalt glömt bort! Maschman blir nog färdig, men jag hittar på en annan dekoration än den skrynkliga pappersmallen till en applikation.

Människans viktigaste uppfinning?

August 24, 2013, 11:00 pm

≫ Next: Mer från Almgrens

≪ Previous: Mer från vinden

$

0

0

Vilken är människans viktigaste uppfinning? ”Repet” svarar India Flint. Upptäckten att man kan tvinna ihop fibrer och få ett starkt rep ökade möjligheterna till överlevnad. Det blev lättare att fånga fisk och andra byten, att bära hem bytena, att tillverka något att skyla och värma kroppen med.

I India Flints bok Second skin (t ex HÄR kan man köpa boken) finns en beskrivning på hur man tvinnar ihop smala remsor av tygrester till ett rep utan andra redskap än händerna. Beskrivningen steg för steg tar nästan två sidor och trots att den är noggrann kan det vara lite knepigt att läsa sig till hur man ska göra. Men när India visade på kursen i Skottland förra veckan var det hur lätt som helst att fatta. Så i framtiden kan jag inte ens slänga de där korta tygresterna från klippningen av mattrasor! Jag avstår från att visa en instruktion här, men fråga mig gärna när vi ses.

På kursen använde vi våra rep till att binda runt tyg- och pappersbuntar som skulle ner i färgbaden. På köpet blev ju även repen färgade!

Här är fler bilder på rep och snören, i och utanför kurslokalen hos Big Cat Textiles i Newburgh.

India Flints blogg finns HÄR och HÄR är Big Cat Textiles.

Mer från Almgrens

October 6, 2013, 11:00 pm

≫ Next: Förtjusande

≪ Previous: Människans viktigaste uppfinning?

$

0

0

Almgrens är så mycket mer än en utställningslokal! Det är det enda kvarvarande sidenväveriet i norra Europa och ett besök är givande även för den som inte har textil som specialintresse. Jag citerar hemsidan som finns HÄR.

K.A. Almgrens Sidenväveri är det enda sidenväveriet som finns kvar i norra Europa, unikt med sina originalmaskiner som är 140 år gamla och fortfarande i bruk. Som museum är detta Stockholms enda fullt bevarade industriminne och dessutom Skandinaviens äldsta industrimiljö. 

Det var Skandinaviens största kvinnoarbetsplats några decennier under 1800-talet. Det är den sista länken till den industristad Stockholm en gång var.  

Barnängen, Liljeholmens stearinfabrik, Tobaksmonopolet, bryggerierna, endast fasaderna vittnar om industrins sjudande verksamhet i staden. Men K.A. Almgren Sidenväveri finns kvar – intakt.  

Kvarteret Västergötland 6, nu pietetsfullt renoverat, var som ett litet brukssamhälle i miniatyr.

Och nej – jag får aldrig betalt för att skriva! jag skriver bara om företeelser, saker och ställen som jag själv tycker om (och ibland om sådant som jag inte tycker om).

Förtjusande

October 19, 2013, 11:00 pm

≫ Next: Att liva upp en gråtråkig söndag i november

≪ Previous: Mer från Almgrens

$

0

0

”Förtjusande” är det bästa ord jag hittar för att beskriva verken av Nina Roeraade och Katarina Bryggare som man kan se i en liten utställning i Stockholm t o m 2013-10-26.  De arbetar tillsammans under namnet Roeraade Bryggare och hos Manos på Söder  porträtterar de en serie trädgårdar med ägare. De har målat, sågat och klistrat och resultatet får det att bubbla lite inom mig av glädje och uppväckt fantasi. Tankarna går till Emily Winfield Martins pappersdockor som jag har visat HÄR tidigare.